Baltikums skarpaste profil lämnar scenen


När Lennart Meri nästa höst avgår, har han varit Estlands president i nio år. En period som har inneburit omvälvande förändringar för vårt lilla grannland. Och inför det svenska ordförandeskapet i EU, har Meri stora förhoppningar om snart estniskt EU-medlemskap.

- Ett litet land är som ett litet djur. Hjärtat slår många gånger fortare på en mus än på en val eller en elefant. Här måste vi fysiskt känna att vi använder tiden, att vi pressar oss själva mot EU.
Estlands president Lennart Meri går in i fablernas och biologins värld, när han ska förklara varför tidpunkten, måldatum, är så viktig för EU:s små kandidatländer på andra sidan Östersjön.
Om två år så här dags är vi färdiga för EU, säger han medan julmörkret tätnar runt hans lilla rosa slott Kadriorg i Tallinns stora park.

- Den 1 januari 2003 knackar vi på EU:s dörr. Sen får vi se om ni svarar därinne. Är ni verkligen färdiga då?

- Ja, absolut säkert. Men jag vet inte lika säkert hur svaret inifrån blir.
- Och kommer vi in då, blir vår första prioritet att hjälpa våra baltiska grannar, Lettland och Litauen, att bli medlemmar.
Det går inte att intervjua Lennart Meri utan att ha gott om tid. Denna märkliga blandning av mäktig politiker, historiker, filosof, författare och filmregissör söker sig gärna tillbaka i tiden. De historiska parallellerna måste dras, erfarenheterna granskas. Det är här i Östeuropa - "mina dåvarande vänner frå Petersburg och Moskva kallade oss Sovjetunionens europeiska del" - som utvidgningens historiska perspektiv klarnar. De nationella bråken inne i EU bleknar, när Meri ger en filosofisk kommentar till unionens benägenhet att dra ut på tiden och försena förloppet.
- Politisk vilja uppstår egentligen bara i tider av fara. Det verkliga problemet är att Västeuropa inte känner någon rädsla för framtiden. Och utan den rädslan tar känslan över att det alltid finns tillräckligt med tid, nästan en evighet.
- Men Estlands historiska erfarenhet borde vara en klar och stark varningens röst. Inte heller stora nationer har hur mycket tid som helst.

Den rytande musen

Lennart Meri har, när han avgår nästa höst, varit president i nio år. Baltikums skarpaste och mest välkända politiska profil är ett med det nya självständiga Östeuropa. Han blev president 1992, när de ryska soldaterna ännu fanns kvar i landet och förhandlingar om truppernas tillbakadragande pågick. Samma dag som vi träffas, beslutar den ryska duman för andra gången att den gamla sovjetiska nationalsången ska återtas. Estland får i början av 2001 en ny rysk ambassadör. Då kommer den så kallade "Stalinsången" åter att ljuda på Kadriorgs gård, när ambassadören för första gången besöker presidenten. Lennart Meri säger inget om detta, men hans medarbetare ryser inför tanken.
Estland var musen som röt, när kriget i Tjetjenien tog fart för fem år sedan. I dag är förhållandet till Ryssland inte en lika het fråga.
- Vi ska inte tala om mig eller om Ryssland, viftar Meri bort ämnet.
- Nu handlar det om den politiska viljan hos en mycket liten europeisk nation.

Rätt till dialog

Det betyder EU och Sveriges ordförandeskap och frågan om kommande vår ska innebära det verkliga genombrottet för den lilla estniska grannen, som sprungit så fort och arbetat så hårt för att nå målet.
- Estland har på tio år ändrat sig mycket mer än någon i EU kunnat förutse. Den enorma förändringen har varit svår för majoriteten av mitt folk. Därför är vi stolta. Och därför har vi en moralisk rätt till en jämlik dialog med EU. Vi har omorganiserat hela ekonomin. Vi har klarat av att vara mycket effektiva, också i fråga om det svårlösta jordbruket. Priset har varit en del sociala spänningar och våra pensionärer har fortfarande ytterst litet att klara sig på.

Lennart Meri tror på Sverige som EU-ordförande. Något annat skulle vara omöjligt att säga. Men han menar också att Sverige och Estland har, som grannar vid ett europeiskt hav, ett gemensamt intresse av utvidgningen. Och han argumenterar hårt mot frågetecknen och budgetexercisen runt en större union, som förs i andra delar av EU.

- Nice var utan tvivel en framgång för utvidgningen österut. Före det franska decembermötet fanns en tendens att först lösa EU:s inre, byråkratiska problem och först därefter utvidgningen.
- För mig hade det varit ett enormt felsteg. En sammanslutning, som EU, är som en levande kropp. Den måste vilja växa för att överleva och inte förstelna. Annars blir EU alltmer av en minoritet i en värld som bara växer och växer.
- Och det är inte sant att ett större EU kommer att kosta en massa pengar. Dess budget kan inte jämföras med de olika nationernas, eftersom den befinner sig i ständig förändring. Kritiska länder som Spanien och Italien kommer, med utvidgningen, att få en mycket större marknad att sälja sina varor på.
Ocksa i Estland är det svårt att förklara fördelarna med Europaunionen. Det finns en aktiv opposition. Den är liten men ytterst högljudd, menar Meri.
- Vi måste, säger han självkritiskt om Estlands interna debatt, hålla i gång en konstant dialog med folket om EU. Det hat vi inte gjort på ett riktigt sätt. Vi måste försöka förklara vilken svår uppgift en union som den europeiska har, en organisation som lägger sig i de mest skilda områden men ändå inte kan ge order.

Begränsad EU-styrka

EU:s nya insatsstyrka reducerar Lennart Meri till en lösning för "små, lokala problem":
- Den har aldrig varit menad som en ersättning för Nato. Jag tror att EU:s försvar kommer att leva hand i hand med Nato och aktiveras utan Nato bara vid mindre, lokala konflikter.
I väntan på EU och Nato utbildar Estland, tillsammans med Lettland och Litauen, ett eget, begränsat men modernt försvar - i den bestämda förvissningen att också ett litet land måste försöka försvara sig självt.
Kaffet kallnar i kopparna i det enkla ämbetsummet. Lennart Meri har fortfarande många arbetstimmar kvar. Han är 71 år men arbetar så hårt och kräver så mycket av sig själv och andra, att omsättningen på medarbetare blivit stor. Han plitar själv talen för hand inför de många utrikesresorna och söker länge i alla sina framträdanden - inte efter de lätta utan de rätta orden och uttrycken på tyska, ryska, finska och engelska. Han är en envis individualist, som inte släpper sin makt över viktiga utnämningar utan hellre tar en strid med parlamentet.
Vem som övertar hans ämbete nästa höst är fortfarande en öppen fråga. Själv gläder han sig åt att om ett år kunna välja bland högarna av olästa böcker. "Jag har fler än jag hinner läsa, innan jag dör".
Han har kommit samma eftermiddag med helikopter från Finland och dröjer nostalgiskt vid minnet av vad finska radiosändningar under julen betydde under den gamla tiden. Kontakterna med Finland är nära och det finns en ton av besvikelse i rösten, när Meri önskar att det folkliga utbytet med Sverige skulle bli lika naturligt och omfattande. I toppen av Estlands ekonomi och näringsliv spelar Sverige en huvudroll.
- Men jag skulle verkligen vilja att kontakterna mellan vanliga människor i Estland och Sverige blev mycket aktivare. Kanske är det vårt eget fel. Kanske har vi inte påmint er tillräckligt ofta om att vi finns här, helt nära.


Elisabeth Crona

back | archive of interviews | main page